Helgen stundar, men spelar det någon roll?

Är det egentligen någon skillnad när det blir helg? När man gick i gymnasiet kunde man på fredag eftermiddag se fram emot två kvällar med chips och film, eventuellt en utgång, två sovmornar till minst halv elva och minst en tvåtimmarsfika med polarna.

Nu när man hamnat på det så omtalade juris kandidatprogrammet är fredagskänslan en helt annan. Här vet man redan på måndag att man inte kommer vara ledig hela helgen. De som har en någorlunda sund inställning till sina studier, till denna skrämmande lilla skara räknar jag mig själv, försöker att vara lediga åtminstone en dag under helgen. Men annars kliver man i vanlig ordning upp i ottan, tar sig med släpande steg och svidande ögon ut till duschen, får i sig lite näring och infinner sig på biblioteket max en timme efter öppning.

I bästa fall är helgen alltså en dag kortare än en vanlig arbetsvecka. Då snackar vi i bästa fall. Man pratar med många som pluggar både lördag och fredag, även om de kanske kortar ner arbetsdagen något. Är det verkligen helt nödvändigt?



Det senaste numret av Press Judicata handlar till stor del om betygshets och stress i största allmänhet. Det är onekligen så att stressen och hetsen på programmet är påtaglig. Inför senaste tentaperioden var luften på juridiska biblioteket (JB) så ångestladdad att det sved i halsen att andas den. Men beror det på att utbildningen ställer så mycket hårdare krav än andra program, eller handlar det om studenternas inställning?

Juristutbildningen är verkligen riksökänd (tveksamt om det är ett godkänt ord) för sitt tempo och sin svårighetsgrad. När jag tillkännagav hemmavid att jag sökt till och kommit in på utbildningen möttes jag bland vissa av uppmuntrande ord på vägen som "ok... ja du, lycka till med det!" eller "det blir verkligen ingen lek det du, de gör inte annat än pluggar". Det här var människor som helt saknade insyn i utbildningen som uttalade sig. Det är helt enkelt den bild som finns av juridikstudierna. Denna bild påverkar naturligtvis studenternas inställning när de kommer hit till Uppsala för att sätta fart med T1.

Jag förväntade mig att det skulle vara riktigt stenhårt och blev lite överaskad när jag förstod att vi skulle ha ca 6 timmar/vecka schemalagt och att det utöver några pm mest handlade om att plöja litteratur och försöka tillägna sig en metod. Flera vänner som läser ingenjörsutbildningar och annat har lektioner från 9-17 fem dagar i veckan. Det spelar ingen roll hur hårt man säger att juridikprogrammet är, jag har inte lika många effektiva pluggtimmar i veckan som de här studenterna.

Men inställningen till studierna är ju helt snedvriden hos en stor del av studenterna. Man har hört att det ska vara så svårt att man tror att om man inte pluggar sina 8 timmar/vecka så är man körd. Precis som Jöns Gerhardsson träffsäkert beskriver det i senaste numret av Press Judicata så dras man lätt med i det "allmänna höga betyg-fina tingsplatsen-feta byrån-tänkandet" som råder. Alla säger ju att det är så hårt, inte kan då jag plugga mindre än de åtta timmar som alla pratar om. Det kan ju aldrig gå.

Men en stressad och spänd student är en inneffektiv och slarvig student. Det gäller även för färdiga jurister. Det gäller att helt kunna koppla bort skiten (missförstå mig inte, jag tycker det är intressant men det låter bättre med "skiten" i sammanhanget) ibland och bara chilla över en kopp te med en trevlig polare på andra sidan bordet.

Nu tror ju inte jag att jag är ensam om de här åsikterna och att jag är den ende med insikt om vikten av att slappna av. Men det skrämmer mig ändå att höra personer i min närhet beklaga sig över arbetsbördan i en period som jag, med tanke på total avsaknad av pm-deadline, tycker känns ganska avslappnad. Även Jan Melander diskutterar frågan i senaste numret av PJ och ger enligt mig uttryck för en sund syn på situationen och det glädjer mig att man även från institutionens sida inser betygsystemets stora roll i problemet. Det finns hopp om ljusning för Uppsalas dokumenterat mest stressade studenter ( se Karin Tomczaks artikel med anförda undersökningar i senaste numret av PJ).